På bilden fv Zane, Henke (svensk) och jag.
Nu är jag tillbaka från första vändan på longline-båten Sea Angel från Sydney. Vi var fyra man ombord, kapten, decksboss och två deckshands.
Efter att ha avverkat de ca 137 nm ut började sökandet efter fiskbara områden. Eftersom djupen här ute är ca 1000-2000 m går man inte efter kanter eller grund. Istället använder man satelitkartor som visar strömmar och temperaturskillnader. Vi satte ofta utrustningen i 3 knops ström med en temp runt 24-25 c med närhet till kallare vatten.
Longlinefiske anses som ett av världens hårdaste och farligaste jobb. Det var faktiskt en av orsakerna till att jag ville försöka mig på det - se om jag pallar helt enkelt. Det var ett extremt hårt jobb. Man var trött och hungrig hela tiden och det var hård sjö nästan hela resan. Dessutom är allvarliga skador väldigt vanligt. Decksbossen, Zane har till och med varit med om en förlisning 200 nm ut där motorn exploderade och de låg med flytvästar i vattnet några timmar innan de blev räddade.
Oavsett vad, jag älskade jobbet! Jag såg stora hajar, varav en enorm som kom upp precis vid båtkanten efter att ha kapat en ca 20 kgs Wahoo på mitten. Den var så fet att jag med enkelhet fått plats i magen. Jag såg också klumpfisk, stora Marlins (svart och blue), albatross samt stora tonfiskar. Det gungade dessutom konstant och jag var till och med nära sjösjuka men som jag lyckades hålla tillbaka.
Det var en riktig kick att stå med huggkroken och se en stor tonfisk närmar sig. Träffar man kroppen halveras värdet och slår du av den är du inte populär. En fisk är värd ca $ 500+, så varje fisk räknas. En välriktad gaffning i huvudet och sen med ett krafttag vräka upp den i båten kräver nerver. Jag klarade som tur var skapligt och gjorde inga större misstag. Benen var dock rejält skakiga när fisken låg säkrad på däck.
Sea Angel med kapten "Rutts" är en småskalig longliner (minst i Australien) som är inriktad på hållbart fiske. Varje fisk behandlas med en otrolig respekt och all marlin och haj släpps försiktigt tillbaka. De är så måna om fisken som ska tillbaka att jag inte ens fick avvara en minut till att fota dem. Respekt! Även om jag väldigt gärna velat ha en bild på klumpfisken. Kapten Rutts är själv inbiten sportfiskare och dessutom duktig fotograf. Jag ska länka till hans sida snarast.
Jag måste även skriva några rader om decksbossen. Zane är 26 år och har arbetat med olika typer av fiske sen han var 14 år. Han blev utslängd från skolan och har varit vad man kallar ett riktigt problembarn. Men, jag har aldrig tidigare sett maken till mer fiskekunnig och yrkesskicklig människa. Man ser verkligen att han har fiske i blodet och ett fisketänk som är få förunnat. Samtidigt höll han uppe stämningen och pratade i ett, vilket kan behövas när man är fysiskt och psykiskt utmattad, som man stundtals var. Han arbetade hårdare än alla andra och krävde inget i gengäld. Sättet han analyserade vatten, beten, redskap osv var extremt imponerande. Han hade ett vettigt svar på alla frågor. All typ av vattenaktivitet gillade han. Fridykning, simning, surfing, fiske, han var duktig på allt utan att skryta om det. Han har bland annat fiskat vithaj från surfbräda...inte lagligt men fräckt... Son of Sea kom jag att kalla honom. Som en baksida hade han ett antal brutna ben och grova skador, utöver förlisningen som jag nämnde ovan. Dessutom hade han permanent "ass-crack" och en princip om att aldrig använda underkläder. Med andra ord en stabil snubbe och bra kollega:).
Vi var ett gott gäng ombord och de gillade mitt sätt att arbeta så jag kommer arbeta vidare där. Nu ska jag köpa på mig en del nya grejer, så blir det betalt big game-fiske varje gång:). Att få vara på havet igen efter 4 månaders torka var underbart. Att dessutom endast vara iförd shorts gjorde inte saken sämre.
Jag ska även försöka lägga ut lite mer bilder.
Anders