Tungafisket

Jag var ute på mitt första kikfiske-pass efter tunga igår. Det var riktigt häftigt. Det är nog få som vet hur mycket fisk som verkligen uppehåller sig strandnära på västkusten. Vi såg ett tiotal piggvarar varav några i riktigt fin storlek. Dessutom såg vi en finare slätvar som säkert vägde runt 0,800 kg. Tånglakar, simpor, torsk, sej, rödspätta och skrubba var andra arter vi såg. Själva naturupplevelsen i sig är nästan halva grejen.

Vi såg totalt tre tungor, den jag fick och ytterligare två väldigt små. Det var väldigt nervpirrande att fiska på den större och det var längesedan jag hade sådan puls i ett fiskesammanhang. Tungan var annorlunda de andra plattfiskarterna. Den simmar riktigt ettrigt och går väl bäst att likna vid en platt ål.

Kritikerna till denna fiskemetod borde verkligen prova på innan de dömmer ut det. Det är extremt spännande och framför allt lärorikt. Utan att människor är innovativa och testar nya och annorlunda metoder utvecklas inte fisket. Att dessutom tala illa om andras fiskemetoder som man inte har någon som helst praktisk erfarenhet av gynnar ingen, allra minst utvecklingen. För bara tre-fyra år sedan var det inte många som hade en aning om att stränderna i både Bohuslän och i (fisktomma) Kattegatt höll mycket och stor fisk av både piggvar och äkta tunga. Arter som tidigare ansågs i stort sett omöjliga.

Prova själva och återkom sedan. Jag är säker på att era fördomar kommer krossas.

Anders